Enligt uppgifter från regionpolischefen i Stockholm Publicerad 2024-01-29 på DN.se och på SVT.se har uppklarningsprocenten för grova våldsbrott som mord och sprängningar ökat dramatiskt - från nivåer på 12-14 procent till omkring 70 procent på bara några år. Om dessa siffror stämmer väcker de allvarliga frågetecken kring rättssäkerheten och likabedömningen i svenska domstolar.
Påståendena måste först granskas kritiskt. Har definitionerna av uppklarade brott eller vilka typer av grova brott som inkluderas ändrats och lett till en ökning på pappret snarare än i praktiken? Är ökningen från mycket låga 12-14 procent verkligen ett långsiktigt genomsnitt eller en tillfällig avvikande observation? Avser den nya 70-procentsnivån bara ett mindre högriskurval, till skillnad från det mer omfattande underlaget på 12-14 procent? Förtydliganden kring metodik och urval är nödvändiga för att säkerställa jämförbarheten i siffrorna.
Men om vi för analysens skull antar att måtten är fullt jämförbara och att ökningen faktiskt skett, blir nästa fråga hur en sådan enorm skillnad på över 50 procentenheter på så kort tid ens är möjlig? Var polisen så värdelösa tidigare med endast 12-14 procent uppklarade grova våldsbrott? Inom de flesta sektorer med statistikunderlag är effektivitetsökningar på över 50 procent på några få år närmast otänkbara. T.ex. har digitaltekniken inom IT visserligen utvecklats kraftigt, men enskilda 50-procentiga effektivitetsökningar på så kort tid saknas. Polisen beskriver dock denna uppklarningsökning på bara några år som ett resultat av mer resurser, bättre samarbete och att utredningarna samordnas.
Är en så extrem effektivitetsförbättring inom ett så pass komplext utredningsområde som grova våldsbrott ens rimlig? Frågan är också om polisen medvetet anger ökad effektivitet i arbetsmetoder för att dölja att domstolarna lättare fäller tilltalade. Kanske, men den borde i så fall vara mycket välgrundat, för det krävs vanligtvis åratals arbete med ständig förbättring för att nå en fördubbling av effektiviteten. Misstanken infinner sig att ökningen istället helt eller delvis kan förklaras av en förändrad bedömningspraxis i domstolarna, snarare än polisens utredningsarbete.
Om samma utredningar och samma underlag som tidigare nu leder till betydligt fler fällande domar, innebär det att liknande fall inte längre bedöms lika av domstolarna jämfört med tidigare år. Men en sådan markant skiftning i domarnas benägenhet att fälla de åtalade, utan förändrade utredningar, strider mot den grundläggande rättsprincipen om lika bedömning av lika fall. Den bristande konsekvensen kan vålla ett inte obetydligt rättssäkerhets- och rättviseproblem.
Sammanfattningsvis inger de rapporterade uppklarningsnivåerna mycket stora frågetecken. Den enorma ökningen verkar närmast otrolig utifrån statistisk erfarenhet och snävt tänkbara effektivitetsförbättringar. Alternativt, om domstolarna verkligen nu fäller många fler än tidigare på samma underlag, hotas principen om lika bedömning. Oberoende, fördjupade granskningar av utvecklingen och förklaringarna bakom den krävs med stor tyngd för att upprätthålla medborgarnas förtroende för rättsväsendet.
https://www.dn.se/sverige/majoriteten-av-valdsvagens-grova-brott-klaras-upp/
#rättssäkerhet #domstolar #brott #rättvisa #statistik #likaförlagen #jämlikhet #konsekvens #rättsprinciper #utredningar #våldsbrottslighet #brottslighet #granskningar #rättssamhälle #rättssystem #polisen #åklagare #fällande #uppklarning #samhällsdebatt #rättvisefrågor #rättskipning
