Lena Andersson gillar jag. I en intervju nyligen tog hon upp en etikettregel jag inte kände till: det olämpliga eller till och med kränkande att fråga en person var hen kommer ifrån. Anledning kan vara allt möjligt - utseende, brytning som ger frågaren intryck av att. hen inte kommer härifrån. Här tar hon upp etikettregeln:
Sitter i bastun ensam. In kommer tre killar i tjugoårsåldern. De talar ett språk jag inte känner till. Ser ut som jag tänker mig asiater. Börjar spekulera. Urigurer, fick jag för mig. Koreaner?
— Ursäkta, men var kommer ni ifrån?
— Iran, blev det snabba svaret
— Farsi? undrar jag.
— Jag kommer från Australien.
— Jaha, OK...
— Har du varit i Australien?
— Näe...
— New Zealand? Han hade frågat om jag kunde engelska.
— No, but I know people who have been there. Hörde att det inte var ett klockrent svar.
— Which countries have you been too?
Jar räknade upp några stycken länder och världsdelar och det verkade inte som att de blev särskilt imponerade.
En av killarna satt lite avsides i den stora bastun i Ramdalens simhall i Oxelösund.
— Have you been to Afghanistan?
— No, I haven't.
— Why?
Jäklar! Varför har jag inte varit i Afghanistan!
— I don't really know, It must be interesting...
Kände att det inte var helt korrekt. Jag tror att det är torrt och bergigt och allmänt inte så kul.
— It's dangerous, sa killen från Australien. You go outside and maybe you die.
— Do you live around here? fortsatte han
— Yes I do. You too?
— Yes, we do.
Sen var de klara, reste sig och klev ner för att gå ut. Jag satt kvar.
— Hej då! Nice to meet you.
— You too, sa jag.
Det är därför jag gillar Lena Andersson. Hon har helt enkelt rätt i ganska mycket!